Nematoder mot öronvivels larver hittar du vårt sortiment med biologisk bekämpning.
Larven är gulvit, lite krum, saknar fötter och har ett brunt huvud. TIll vänster: öronvivelns antenner sitter fast vid ett litet öronformat hål, därav namnet.
Öronvivelns biologi
Det finns flera arter av den lilla skalbaggen öronvivel, Otiorhynchus. Alla gör skador på prydnadsbuskar som rosor, rhododendron, syren, liguster, korneller, hortensia och olvon. Öronviveln har fyra stadier; ägg, larv, puppa och vuxen skalbagge. Alla stadier gömmer sig i jorden, varför de är svåra att upptäcka när man köper växter. Man måste därför upprepa behandlingarna för att komma åt nykläckta larver, eftersom det är larverna som gör störst skada.
Skalbaggarna är 4-12 mm långa och känns igen på sitt karaktäristiska snyte och antenner som är fästade vid en öronformad grop, därav namnet. Dagtid gömmer de sig i jorden, men nattetid kryper de upp och äter på blad och knoppar där de gör typiska, halvmåndeformade gnag längs bladkanterna. Beroende på art kan gnagformen se olika ut; kantig, rund eller med en liten krok.
Larverna är 2-12 mm långa, ljusa med ett mörkt huvud. De saknar fötter och är lite krumma, varför de har svårt att flytta sig. De lever av rötterna där de kan göra stor skada.
Syrenblad med söndertuggade kanter efter besök av öronviveln.
